Veronicas vardagstankar och lite allt möjligt!

 

tiden går snabbt du är 3 år, dina första steg kommer jag ihåg,

jag vägra inse att du kunde gå helt själv,

mamma följde efter dig vart du än gick,

lämnade inte dig med en enda blick,

följde dina steg, såg din pappa så glad,

hur kan ett litet barn göra hela livet så himla underbart

jag e glad att vi gjorde detta val,

för utan lilla dig skulle livet vara meningslöst,

du öppnar hela himlen och allt de mörka försvinner av ditt skratt,

du e vår ögonsten livets lilla skatt,

du har allt man kan önska sig och lite där till,

om du behöver nått så vet du vart jag finns,

Alma familjens egna lilla prinsessa

första gången jag hade dig i min famn,

jag visste redan då jag låter döden möta mig innan jag släpper din hand

jag kände mitt hjärta smälta,

visste redan då att jag kommer älska dig mer än livet kan någon förstå,

bara för att se dig glad så ger jag vad som helst,

du ska få hela världen för du e den jag älskar mest,

om du har problem så finns jag här bredvid,

bygger upp din lycka som en stor pyramid,

stressa aldrig du har gott om tid,

håll dig på rätta vägen och akta dig för krig,

jag ger dig kärlek och lycka och disciplin med,

försöker vara tuff men jag smälter när jag ser dig le

som jag din mamma säger du e min betydelse i ordet kärlek,

och det är faktiskt sant,

för vi din mamma och pappa älskar dig högst av allt

dina ögon av kristall de e så fina,

och om man tittar efter ser de exakt ut som mina,

det gör ingenting om du förlorar ibland

och man får gråta, du får om du kan,

ute i världen kommer folk att göra dig arg,

kommer att göra dig glad,

men stanna aldrig hos någon som ställer massa krav,

håll huvudet högt om du känner dig svag

och glöm inte bort att du har alltid pappa och mamma,

du e beviset på att drömmar kan bli sanna

 

Det är som ett mirakel
när ett barn har blivit fött.
- ut kom en liten mänska
som ingen förut mött!

Ett spädbarn är så vackert
och dess doft helt underbar.
Och det är nåt visst med blicken
som är sällsamt vis och klar.

Från den stund man tar emot det
blir inget mer detsamma.
För ett barn förändrar livet
för sin pappa och sin mamma.

Ett sånt hav av ömsint kärlek
som plötsligt väller fram
för detta lilla under
som ännu vägs i gram.

Är det du, är det du,
allra käraste barn,
som har kommit till sist ändå.
Om du kunde begripa,
vad jag längtat,
men det kan du visst aldrig förstå.

Tänk att du skulle komma till sist
det vågar jag väl knappast tro,
fast det var då min enda beständiga dröm,
som aldrig kom till ro. Kom och sätt dig hos mig, lilla barn.
Får jag krama dig sakta ett slag?
Jag vill känna, att du är mig nära,
jag vill höra dina andetag. Tänk, vad allting konstigt och krångligt
med ens blivit lätt att förstå.
Hjärtans allra käraste barn, så väl att du kom ändå

 

 

Gud som haver barnen kär
Se till mig som liten är.
Vart jag mig i världen vänder,
Står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer lyckan går,
Du förbliver Fader Vår.

 

Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick,
att fjärdarna gnistra och jorden är varm
och himmelen utan en prick?
Vad är det för tid, vad är det för år,
vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?

Jag lever, jag lever! På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst millioner år
på denna enda minut.

Dagen du kom så visste jag inte,
att jag i hela mitt liv väntat på det ögonblicket.
Men när jag hörde dig skrika livets skrik och
dom bar dig till mig och lade dig i min famn.
Då visste jag.
Ingenting i mitt liv, vad som än hänt, eller kommer att hända,
kan mäta sig med den lycka jag kände då.
Du.
Bara du. Överväldigade mig.
Och det gör du än idag.
Jag älskar dig mitt barn.
Min älskade dotter!

 

En gång för länge sedan, var ett barn färdigt att födas.

Det lilla barnet frågade Gud: "De säger att du sänder mig till jorden imorgon, hur ska jag kunna leva där, så liten och hjälplös som jag är?"

Gud svarade: ”Bland många änglar, har jag valt en åt dig. Din ängel väntar dig, och kommer att ta väl hand om dig.”

Det lilla barnet fortsatte: ”Men säg, här i himlen behöver jag inte göra någonting annat än bara skratta, sjunga och vara lycklig.’

Gud sa: "Din ängel kommer att sjunga för dig och hon kommer att le åt dig varje dag. Den kärleken kommer att göra dig väldigt lycklig."

Åter igen frågade barnet: "Hur ska jag kunna förstå vad människor säger mig, då jag inte kan språket?"

Gud förklarade: "Din ängel kommer att säga de vackraste ord du någonsin hört, och med mycket tålamod och omsorg kommer hon att lära dig att tala."

"Men, vad ska jag göra om jag vill tala med Dig?" Undrade barnet bekymrat.

Gud log och sa: "Din ängel kommer att knäppa dina händer små, och lära dig att be.

Barnet funderade en stund, tittade upp på Gud med en bekymrad min. "Jag har hört att det finns många dumma människor på jorden, vem ska skydda mig?"

Gud svarade: "Din ängel kommer att skydda dig med sitt eget liv.

Barnet tittade på Gud och sa: "Jag kommer att sakna Dig, och jag blir sorgsen då jag tänker på att jag inte kommer att se dig något mer......"

Gud sa med lugn stämma: "Din ängel kommer att berätta om Mig för dig på många sätt, och jag kommer alltid att finnas vid din sida, mitt barn."

Det infann sig en fridfullhet i himlen men sakta hördes avlägsna röster från Jorden, varpå barnet skyndsamt frågade: "Gud, om det är dags för mig att lämna Dig nu, kan du säga mig vad min ängel heter?"

Gud svarade med ett leende: "Hennes namn är inte viktigt, du kommer helt enkelt att kalla henne för … Mamma."

 

" Så kom du till oss du älskade barn och
  grep våra hjärtan med kraft.
  Med ens fick allting mera mening, långt
  mer än det någonsin haft.
  Du ler så du strålar, din själ lyser klar,
  du fångar all ömhet omkring.
  Små fötter och fingrar, din hud och din
  doft, så underbart skapat allting.
  Ditt liv skall vi följa och finnas för dig
  och dela din glädje och sorg.
  När skuggorna hotar ditt solsken, är vi
  din tryggande borg.
  Idag vill vi visa för släkt och vänner,
  den gåva vi fått att bevara;
  Ett barn att få älska och skydda från
  ont, en lycka för stor att förklara..."

 

TACK FÖR ATT DU FINNS
av Siv Andersson

Jag är så tacksam för
att jag fått möta dig.
För du är speciell
och värdefull för mig.

Det som gör dig unik
finns i ditt sätt att vara,
din styrka och ditt mod
och allt som du kan klara.

Den kärlek som du ger
i omtanken om andra
ger lärdom om hur vi
ska vara mot varandra.

Du är en sån person
man lätt kan hålla kär.
Så tack för att du finns
just sådan som du är.

EN MOR
av Siv Andersson

En mor finns med från början
som källan till ditt liv.
Med kärleksfulla blickar
hon följer varje kliv.

Sen livets första måltid
har hon bjudit dig att smaka.
Hon ger dig av sin omsorg
utan krav att få tillbaka.

Hon tas så lätt för given
som lindring av besvär.
Och sällan blir hon tackad
och sedd för den hon är.

I livets alla skeden
förblir hon dock densamma...
Din alldeles unika
högt älskade mamma.

 

"En liten flicka springer runt sin mamma och säger ”mamma gissa vad, gissa vad!” mamman blir lätt irriterad och säger ”nej jag orkar inte gissa, gå och lek på ditt rum”. Det blir tyst en stund och flickan säger ”okej” och går in på sitt rum. En timme senare kommer hon ut och säger ”mamma gissa vad, gissa vad” mamman blir ännu mer irriterad och säger ”nej jag vill inte gissa, gå ut och lek”. Dom blir tysta för en stund, så säger flickan ”visst” med besviken röst och går ut och leker mitt ute på gatan... hon står och hoppar hopprep medans hennes ljusa hår leker med vinden... hon hör inte bilen som kommer i full fart.... Mamman kommer ut i tårar och ser sin lilla flicka full av blod och tårar. Flickan ser på sin mamma och säger med blod från sin mun och gråt i sin själ ”mamma gissa vad, gissa vad” mamman ser på henne med tårar i ögonen och säger ”nej jag kan inte gissa, säg vad det är”, flickan tar ett sista andetag och säger ”jag älskar dig mamma”, innan hon somnar in för gott..."

 Jag födde dig raring, du kom ifrån mig. Och hela mitt liv, ska jag älska just dig.
Din hy är så fjunig, din kropp är så varm. Jag håller dig nära, intill på min arm.
Du somnar så trygg och så nöjd vid mitt bröst. Jag nynnar små visor till glädje och tröst.
Gyllene lockar och ögon så blå. Knubbiga armar och fingrar så små.
Din hand i min hand, ditt gurglande skratt. För mig är du lyckan en värdefull skatt.
Du växer var dag, liten blir stor. Jag gläds åt din framgång jag är ju din mor.
Jag räddar från spöken som kommer om natten, jag vänder din kudde och hämtar dig vatten.
Snart springer du lätt på smidiga ben. Och kroppen blir knotig som förr var så len.
Du pratar och skrattar och sjunger och gråter. Jag tröstar, förmanar och lyssnar, förlåter.
Du frågar om livet och allt runt omkring. Jag svara på allt och ingenting.
Du börjar i skolan med ryggsäck och allt. Och vantar och mössa ifall det blir kallt.
Jag står där vid fönstret och ser hur du går. Jag ler fast i ögonen skymtar en tår.
Vart tog de vägen de år som försvann. Vad stor du har blivit vad mkt du kan.
Snart blir du förälskad och kinderna glöder. Och sen blir du sviken och hjärtat de blöder.
Jag tröstar och lyssnar och minns alltför väl. Hur sårbar man är i hjärta och själ.
Snart flyttar du ut, strax lämnar du mig. Och livet går på fast nu utan dig.
Vi träffas ibland du gör som besök, Du sitter som förr vid mitt bord i mitt kök.
Får nybakta bullar och dricker choklad, De minnena värmer , de gör mig så glad.
Och nu har du gift dig, har egen familj. Och jag har små barnbarn som jag tittar till.
Fast pannan den rynkas och håret blir grått. Så minns jag med glädje åren som gått.
Jag tackar för lånet för stort och för smått. Du är den vackraste gåva jag fått.

En natt hade jag en dröm. Jag drömde att
jag gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde bilder ur mitt liv fram.
Jag såg på varje bild två par fotspår i sanden;
ett par var mina och det andra var Guds.
När den sista bilden syntes såg jag tillbaka
på fotspåren. Jag upptäckte då att många
gånger under mitt liv fanns endast ett
par fotspår. Jag såg också att detta var under
de mest ensamma och svåra stunderna i mitt liv.
Detta bekymrade mig mycket och jag frågade
Gud om detta. "Gud, du sa när jag en gång
bestämde mig för att följa dig, att du skulle gå
med mig hela vägen. Men jag ser att under de
svåraste tiderna i mitt liv finns det bara ett par
fotspår... Jag förstår inte varför
du lämnade mig när jag behövde dig som mest".
Gud svarade: "Mitt kära barn. Jag älskar dig
och skulle aldrig lämna dig. Under tider av
svårigheter och prövningar när
du bara kan se ett par fotspår,
då bar jag dig".