Veronicas vardagstankar och lite allt möjligt!

En natt hade jag en dröm. Jag drömde att
jag gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde bilder ur mitt liv fram.
Jag såg på varje bild två par fotspår i sanden;
ett par var mina och det andra var Guds.
När den sista bilden syntes såg jag tillbaka
på fotspåren. Jag upptäckte då att många
gånger under mitt liv fanns endast ett
par fotspår. Jag såg också att detta var under
de mest ensamma och svåra stunderna i mitt liv.
Detta bekymrade mig mycket och jag frågade
Gud om detta. "Gud, du sa när jag en gång
bestämde mig för att följa dig, att du skulle gå
med mig hela vägen. Men jag ser att under de
svåraste tiderna i mitt liv finns det bara ett par
fotspår... Jag förstår inte varför
du lämnade mig när jag behövde dig som mest".
Gud svarade: "Mitt kära barn. Jag älskar dig
och skulle aldrig lämna dig. Under tider av
svårigheter och prövningar när
du bara kan se ett par fotspår,
då bar jag dig".