En snabbis..
Idag bli Viggo 7 veckor, stora underbara gosse. Är så lycklig och stolt över detta underverk som vi har skapat. Han är så fin!
Idag har jag, barnen och Erica sprungit på stan i flera timmar. Karuseller, mat, handla, solglasögon, läsk, godis, törst, välling.. Dom orden sammanfattar i stort sett hela dagen.
Gubben min är i Tyskland eller har varit, är nu på väg hem.- Har shoppat hem lite god dricka till mig =) Älskade underbara gubbe.. Finns ingen som dig!
Alma har fått en cykel av Amanda som ska fixas och trixas med imorgon så hon kan börja sykla på den. Min stora höna, usch va stor hon har blivit på nolltid känns det som. Älskar hennes spontana uttryck och henner otroliga charm som hon kan använda på vem som helst. Alla smälter för henne.. Så vacker!!
Ja, som ni märker så är jag såå jäkla stolt över min man och mina barn!!
HAr inte blivit någon motionspromenad idag utan en massa timmar på stan i stället men det borde väl räknas det också. Tog långerundan själv häromkvällen. Nöjd som bara den kände jag mig efter. Tror hela familjen tar den imorgon annars får jag gå själv på kvällen.
Längtar INTE till måndag. Daniel är borta hela hela dan.. Alltid en massa möte med jobbet och fotbollen. Men men snart är skolan slut så då blir det lugnare. Och sen slutar ju fotbollen också så då blir här massa tid över till oss och till egentid även för mig. Daniel får stora doser av det medans min tid endast består utav barnen. Ska man träffa nån som blir även det med barnen eftersom nästan alla i mitt umgänge har barn, ja då blir det lätt så. Inte för mina barn är en last men ibland så behöver man få prata i lugn och ro eller bara få ha det helt tyst runt omkring en.
Mitt i all denna icke ensamma tiden så känner jag mig hemskt ensam... Ingen känsla jag dirket gillar eller uppskattar snarare så är det den värsta känsla jag kan ha, den och rädsla. Rädsla för ensamhet... Usch..
Är i ett stort behov av att få träffa människor nu eller bara få prata i telefon. Jag vet inte om det stämmer eller inte men det känns som ingen har tid längre. Ingen och ingen men många iaf. Vet snart inte om det är ursäkter eller undanflykter. Vet iaf att jag är rädd för att fråga för jag blir så ledsen varje gång det blir ett nekande svar. Säkert jag som inbillar mig men så känns det iaf. Känner mig som en skit jobbig unge som håller på att tragga och tjata om att få uppmärksamhet. Men det hade faktiskt varit roligt om det lite oftare kunde va nån som frågade mig om vi kunde ses eller nåt. Det är ju faktiskt så att det oftast alltid är jag som måste fråga. Börjar kännas dumt nu. Äsch vilket tråkigt inlägg det blev helt plötsligt men behövde få ur mig allt detta. Det påverkar mig väldigt mycket negativt. Men Kim gjorde mig glad idag iaf, hon messade och frågade om jag kan ses på onsdag. Inte förrän idag insåg jag hur ledsen jag har varit över att så sällan få frågan... Så ja Kim jag vill jätte gärna träffas. Känns underbart roligt!! Så himla roligt att träffa dig och tragga skit.
Nå väl får väl gå och begrunda mina sorger eller vad man ska säga för här lär jag ju inte bli klokare..
Tackar Daniel för ditt stöd iaf, den är den bästa vännen och mannen man kan ha! Har oftast så visa och kloka saker att säga om mina tokiga funderingar. Men inte ens han har någon bra förklaring på detta.. För även han ser att det är så.. Och han ser hur ledsen jag är..
Att kunna behålla sina vänner är en större konst än att vinna dom.
Idag har jag, barnen och Erica sprungit på stan i flera timmar. Karuseller, mat, handla, solglasögon, läsk, godis, törst, välling.. Dom orden sammanfattar i stort sett hela dagen.
Gubben min är i Tyskland eller har varit, är nu på väg hem.- Har shoppat hem lite god dricka till mig =) Älskade underbara gubbe.. Finns ingen som dig!
Alma har fått en cykel av Amanda som ska fixas och trixas med imorgon så hon kan börja sykla på den. Min stora höna, usch va stor hon har blivit på nolltid känns det som. Älskar hennes spontana uttryck och henner otroliga charm som hon kan använda på vem som helst. Alla smälter för henne.. Så vacker!!
Ja, som ni märker så är jag såå jäkla stolt över min man och mina barn!!
HAr inte blivit någon motionspromenad idag utan en massa timmar på stan i stället men det borde väl räknas det också. Tog långerundan själv häromkvällen. Nöjd som bara den kände jag mig efter. Tror hela familjen tar den imorgon annars får jag gå själv på kvällen.
Längtar INTE till måndag. Daniel är borta hela hela dan.. Alltid en massa möte med jobbet och fotbollen. Men men snart är skolan slut så då blir det lugnare. Och sen slutar ju fotbollen också så då blir här massa tid över till oss och till egentid även för mig. Daniel får stora doser av det medans min tid endast består utav barnen. Ska man träffa nån som blir även det med barnen eftersom nästan alla i mitt umgänge har barn, ja då blir det lätt så. Inte för mina barn är en last men ibland så behöver man få prata i lugn och ro eller bara få ha det helt tyst runt omkring en.
Mitt i all denna icke ensamma tiden så känner jag mig hemskt ensam... Ingen känsla jag dirket gillar eller uppskattar snarare så är det den värsta känsla jag kan ha, den och rädsla. Rädsla för ensamhet... Usch..
Är i ett stort behov av att få träffa människor nu eller bara få prata i telefon. Jag vet inte om det stämmer eller inte men det känns som ingen har tid längre. Ingen och ingen men många iaf. Vet snart inte om det är ursäkter eller undanflykter. Vet iaf att jag är rädd för att fråga för jag blir så ledsen varje gång det blir ett nekande svar. Säkert jag som inbillar mig men så känns det iaf. Känner mig som en skit jobbig unge som håller på att tragga och tjata om att få uppmärksamhet. Men det hade faktiskt varit roligt om det lite oftare kunde va nån som frågade mig om vi kunde ses eller nåt. Det är ju faktiskt så att det oftast alltid är jag som måste fråga. Börjar kännas dumt nu. Äsch vilket tråkigt inlägg det blev helt plötsligt men behövde få ur mig allt detta. Det påverkar mig väldigt mycket negativt. Men Kim gjorde mig glad idag iaf, hon messade och frågade om jag kan ses på onsdag. Inte förrän idag insåg jag hur ledsen jag har varit över att så sällan få frågan... Så ja Kim jag vill jätte gärna träffas. Känns underbart roligt!! Så himla roligt att träffa dig och tragga skit.
Nå väl får väl gå och begrunda mina sorger eller vad man ska säga för här lär jag ju inte bli klokare..
Tackar Daniel för ditt stöd iaf, den är den bästa vännen och mannen man kan ha! Har oftast så visa och kloka saker att säga om mina tokiga funderingar. Men inte ens han har någon bra förklaring på detta.. För även han ser att det är så.. Och han ser hur ledsen jag är..
Kommentarer
Trackback
